The Jaeger Movement

 

 

Battle of Schmarden, 25 July 1916

While Jaeger Battalion 27 was stationed on the Misse River front sector, the Engineer Company served as the battalion reserve and participated in field fortification work. In July, the company received an unexpected assignment when it was ordered to support a German battalion in a violent reconnaissance attack. The objective was to destroy an advanced Russian position and fill in its fortifications. According to German practice, the combat mission required the specially trained engineers to be distributed among the assault units, with 2–3 engineers assigned to each Jaeger squad.

At midnight, the attack began. It initially advanced across open terrain without being detected by the enemy, until Russian fire began approximately halfway across the field. The German battalion, reinforced by Finnish Jaegers, attacked in two waves. The first wave was intended to drive the enemy out of the forward position, while the second wave was tasked with destroying it.

The attack succeeded largely according to plan and the mission was completed. However, some units advanced rapidly and moved too close to the Russians’ main defensive line, where they encountered not only enemy fire but also the effects of their own artillery and mortar fire. Following the commands of “Kehrt marsch”, the troops withdrew in good order back to their own positions, bringing with them the wounded and prisoners they had captured, including a considerable number taken by the Finns.

At dawn, medics collected the wounded and fallen, among whom was also one Jaeger, the sailor Paavo Heikki Kinnunen from Rääkkylä. It was also discovered that Jaeger Matti Jaakko Fält was missing. Wounded and having lost one of his eyes to a rifle bullet, he wandered for three days in no man’s land and on the enemy side before finding his way back to his own lines. Fält was awarded the Iron Cross for his actions but died a year later in a military hospital in Hanover. In addition to Fält, nine other Jaegers were wounded.

 


Unio Sarlin's diary July 23, 1916–July 26, 1916

On the left the English translation and on the right the original text in Swedish.

Sun July 23.

Up at ½ 5 and at ¼ 8 the company stood

ready to depart. Of course

[Captain] Just came. Regretted that he couldn't

come along and urged us

to carry out our duty well. Then we marched

away. It was cloudy, so

the sun did not scorch, but

it was hot enough otherwise, so that was sufficient.

We are unaccustomed to the gear again.

After an hour we could have

thrown our clothes off.

At Sahlen there was a major who had a few

words to say to us. Show that you are

Finns, brave Finns,

three cheers for Finland.

At ½ 12 we arrived at Ranken,

where the road and the railway intersect,

in the rain and soaked to the skin

from earlier showers.

After half an hour we got good

soup from the field kitchen. (In addition

we had with us supply,

cargo, and close-combat equipment wagons.) But

hardly had III platoon received their food

before the train arrived and we had to

get ready for departure. There we naturally

had to wait an endlessly long time until

----------------------------------------------------------------

places were assigned and we boarded the cars.

But the men took it calmly

and moved forward carefully,

so as not to spill the soup.

Finally we were inside the train

with a hellish pack

and ate. The food tasted

naturally incredibly good.

Pity only that empty [space?]

there was hardly any. But that is

a small thing for a soldier – especially

when after a good dinner

one lights a cigarette. Bäckman found

an empty compartment, where I immediately

moved with Paulig, and now we sit

here, chat and smoke and wait

for the train to move on. We are

now namely in Mitau, where we arrived

at ½ 2. At the station

we eat and drink.

From the train crew I heard that the train

goes to Schlampen, which is between Mitau

and Tuckum. Presumably we are headed there. At 3 o'clock

onwards towards Tuckum. Around ½ 6

we stopped in Schlampen and continued

after a short break without tornisters

along the roads towards the north.

Pleasant countryside compared to

the wetlands in Galling. At Olen

we had a long coffee break, during which

----------------------------------------------------

I got to sit on a granite boulder. It was

somewhat strange. Meanwhile our

tornisters arrived by horse transport and

we had to carry them ourselves further on.

Around 9 o'clock we finally arrived

via Eckendorf to Sale, and there

we spent the night. The whole company

was billeted in a large stable loft.

Some squad leaders (including

me) were lucky to get into a large cottage,

the same building where the lieutenants lived.

What it looked like in the cottage is easy

to imagine! The best part of the whole

day, however, was in Sale

getting to wash up at the well and get

dry clothes on.

 

Mon July 24–Tue July 25. Wake-up at 7 o'clock, at 9 o'clock foot inspection and at 10 o'clock

rifle inspection. Now we lie

(the squad leaders) in a large shady garden and

rested. If only we could stay here

and not have to return to Galling.

After noon, when we were here again,

Jernström shouted to me and

announced that he is going with Bonsdorff

and me as well as two squads

to the front line for an attack.

Details were not yet known. Some

other squad leaders also received orders from the platoon

leader to the front line.

-------------------------------------------------

Some time later we got to hear

the following: the Russians' main line is

5 km away from the Germans. The Russians'

”advanced position”x) is

900 m away from the Germans.

We would attack together with Jäg 1 (replacement troop)

to that outpost position

and then advance about a kilometer

into the forest, while other troops

destroy the Russians' positions.

Then everyone would withdraw

back. But it is not known how strong

the Russians' outpost position is.

In the foremost troops come II, III and I

company as well as Savonius with Jaatinen,

Mandelin with Forsman and

Jernström with Bonsdorff and me.

At 4 ¼ the company set off singing. In my

squad there were 7 men: Andersson, Bergman,

Ekvall, Bergström, Mottonen, Ainasoja

and Vanninen. We marched

via Eckendorf towards the west a few kilometers

to Schule Eckendorf, where the first

company was. After a short break

we continued together to the south

bypassing the ridge, via Olen, over fields

and meadows, trampling grain fields,

made a long detour south and

arrived around 9 o'clock at the main dressing

station in Rekke. Here we got to rest.

x) which the Germans had built earlier   

----------------------------------------------------

Wire cutters were handed out to the engineers

and hand grenades to the jaegers.

At exactly 11 [23] we marched again. My

squad was assigned to II Platoon (I Company)

and I myself received orders to follow

the platoon lieutenant. After half an hour

we came to the German line

at Zirul and then marched

about a kilometer north

to Schmarden along the road that ran

directly behind the trench.  The Russians'

outpost position was located around a woodland point

in a horseshoe shape and it was bisected by

the road Eckendorf – Schmarden –

Schlok. To the right

of the road Jäg 1 and the engineers attacked,

to the left troops from L.J.K 28

(from L.J. B. 29). Jäg 1 had in the front

line I company (2 platoons), III company (3 platoons)

and I company (2 platoons). Each company's

area was about 200 meters.

IV company is behind the right

wing in reserve.

------------------------------------------------------------------

I made a map sketch of the situation.

The troops were guided through

the barbed wire at several spots found by the lieutenant

and me, since

the Landsturm troops had no idea

where the gaps were. Then I got to

go around with the lieutenant everywhere

checking that the firing line was

in order and everyone was emphasized:
”connection to the left” and the password ”Achen”.

We had advanced perhaps 100 meters,

when suddenly about a dozen shells dropped

to the left flank next to the road. Onwards

nevertheless, but a few moments later

heavy rifle fire broke out across the entire width

of the line, and bullets whizzed around us. 

The Russians fired like possessed. I have previously

indeed been in a drumfire, but

now in addition a hellish fire from machine guns

and infantry. It is impossible

to describe. ”Double time, double time”, down

on the belly into the water, everywhere exploded

shrapnel, where 3-4 men earlier

ran, was now a large shell crater,

bullets literally howled past and

here and there someone did a somersault and

remained lying down. Onwards, onwards! When

we approached the Russians' positions,

we opened fire and rushed cheering

into their trenches through a hail of hand grenades.

---------------------------------------------------------------

A moment earlier the

Russians had left their positions and were shooting at

us now from the edge of the forest 200 meters

away. Onwards, onwards! And nearly

dead tired we followed behind and penetrated

into the swampy, pitch-black forest.

I crawled a bit further

to find out about the Russians' new position.

The Germans did not know the

fortification that was located 500 m

from the edge of the forest. But now it was

eerie to be alone in the forest.

Bullets whined around, large tree trunks

toppled over in the shellfire,

and in the field flashed

shrapnel fire. When I returned,

I was naturally close

to being shot by the Germans. They

had in the meantime withdrawn

from the forest. After a short while came the order

to withdraw back. A large part

of the Germans were cowardly, and it didn't take

long before they had all vanished

with a few exceptions. And

the wounded called in vain for help. All

the Finns, on the other hand, helped the wounded away

and often one saw stretchers being carried

only by Finns. Around 2 o'clock we were back

at our own lines. The artillery fire continued

still with the same force, and

---------------------------------------------------

the Russians indeed fired well. Several

shells fell into trenches and shelters

spreading destruction. But

we were already used to it. Slowly

the firing decreased and I began

with Jernström to inquire about

our boys. Result: Kinnunen, a sailor

from my first ”corporal section” dead,

Fält (cook) missing, and wounded:

1) Takkula (bullet in the left thigh), 2)

Kokkila (finger off), 3) Lindekvist

(right shoulder), 4) Bergström, one

of my best and most capable men (shot

in the back while withdrawing), 5) Saario

(bayonet wound in the cheek), 6) Tenhunen

(half-crazy), 7) Kunttu, 8) Andersson

(finger shot split). He had

taken the first prisoner.

All the time fallen and wounded were being carried, and

some medics were even still

on the battlefield. In total there were found

as we left the positions 10 fallen

and nearly 100 wounded. Prisoners had

been taken 16. Around 5 o'clock we marched

away. Kymmeli, Weidermann,

Harald and I carrying Takkula

on a stretcher that I quickly put together.

We had to return the same long

route, and arrived around 8 o'clock at Sale

so tired that the whole body

---------------------------------------------------

ached. With Harald I continued

further to the river and the cold

water refreshed us again. Besides

Vickström had procured

wine and a few bottles per man

tasted good. We were not hungry.

Slept the whole day. In the evening

we were all up, a campfire burned

in the middle of the yard, sang and played,

danced and [?] and someone told

about their experiences. [Lieutenant] Basse

called the company together and

thanked us. We had handled our duty

well. At the same time he expressed

the thanks of all officers (jaegers) as well as

Lieutenant General v. Wyneken.

Everyone had admired us. When

we attacked, we carried at the same time

a telephone with us and [Lieutenant] Basse

waited impatiently to hear from us.

The first message reported

that the engineers were all the time

moving [?] furthest ahead, the second message the same.

Basse himself told that he

had to sit down.

An officer had been forced to hold back

some engineers so they wouldn't

advance too far, whereas

a stick he had used to drive

a few German cowards forward.

----------------------------------------------

But one must remember that

the Germans were not old active troops.

We received particular praise for

having helped the German wounded

 

Wed July 26. At 7 o'clock rifle cleaning and later

inspection in battle gear.

Rest of the day was spent resting. Jaatinen

[went] to Tuckum with a few men

to bury Kinnunen.

In the evening merrymaking, singing and music.

It was a nice day. If only we could

stay here for a little while.

What countryside! Dry and beautiful,

just like at home in the country.

I will write here further

the brigade order that Basse read out.
 

Verst. 29 gem. Landw. Brigade                          St. G, den 25.7.16

Ia Nr 921/16

Brigade Order

1) To be made known to all troops:

During the night of 24/25 July, a

I/L.R.28, Res. Jäger 1, 2) Res. Pion. Btl 34

and the Engineer Company of Jaeger Battalion 27

with the highly effective support of our artillery

carried out a determined action

-----------------------------------------------------------------

to a complete and successful result.

I express my highest appreciation to the commanders and troops.

Captured Russians: 1 NCO, 15 enlisted men.

The enemy suffered heavy losses.

2) – – –

3) – – – – – –

                             Wyneken

                             Generalleutnant

T. d. K.

         X (unclear)

Hauptmann u. Adjutant

_____

The newspapers contained the following:

Deutscher Heeresberich

Grosses Hauptquartin 26. Juli

                             Amtlich.

Östlicher Krigschauplitz

Heeresgruppe des

Generalfeldmarchalls v. Hindenburg

West of Riga, a reconnaissance
detachment penetrated Russian
positions and destroyed them.

It was not much.

--------------------------------------------------------------------

```

23 juli

½ 5 upp och ¼ 8 stod kompaniet

färdigt att rycka ut. Naturligtvis

kom Just, beklagade sig att han ej kunde

komma med samt uppmanade oss att

göra vår sak bra. Därpå marscherade

vi av. Det var mulet så man ej

blev (?) alldeles stekt av solen, men

hett hade man nog så det förslog.

Man är ju ovan vid packning igen.

Efter en timme skulle man ha

kunnat vrida av kläderna. Vid

Sahle stad majoren och hade några

ord att säga oss. Visa att ni äre

finnar, tappra finnar, hast höjde

ett trefalldigt leve för Finland.

½ 12 anlände vi till Ranke, den punkt

där chausseén skäres an järnvägs-

linjen, i regn och genomblötta av

några tidigare försvanliga skurar.

Efter ½ timme fick vi en härdig

soppa från fältköket. (Dessutom

ha vi med oss Lebensmittel, Pack-

och Nahkampfmittelwagen.) Men

knappt hade III Zuget fått mat,

förrän tåget kom och vi måste

sätta oss i rörelse. Där fick man na-

turligtvis vänta oändligt länge tills

-------------------------------------------------------

platsen bestämts och vagnarna fåtts

upp. Men man tog saken med jämn

mod och rörde sig försiktigt fram-

åt för att ej spilla ut maten.

Slutligen var man inne, fick

den infernaliska packningen av

sig och åt. Det smakade natur-

ligtvis alldeles otroligt bra. Ska-

da bara att man knappt har

en tom ??? på sig. Men det är

en småsak för en soldat, i synnerhet

när man efter en god middag

tänder en cigarr. Bäckman upptäckte

en tom avdelning, dit jag strax flyt-

tade med Paulig och nu sitta vi

här, språka och röka samt vänta

att tåget skall gå vidare. Vi äre

nämligen nu i Mitau, dit vi kom

½ 2 tiden. På stationen ska vi försett 

oss med mat och dryck. Av en ???

tågpersonalen fick jag höra, att tåget

går till Schlampen, mellan Mitau

och Tuckum. Troligtvis skola vi dit. Kl 3

vidare mot Tuckum. ½ 6 tiden stan-

nade vi i Schlampen och fortsätte ef-

ter en kort paus, utan tornister, längs

chausséen och landsväg norrut.

Härliga trakten jämförda  med

sumperna i Galling. Vid Ole hade

vi en länge kaffepaus, där jag

--------------------------------------------------------

fick sitta på en gråstenshäll. Det var

något ovanligt. Under tiden anlände

våra tornister med hästar och vi

måste sedan själv bära dem vidare.

9-tiden anlände vi slutligen till

Sale, genom Eckendorf och där

??? vi over natten. Hela kompaniet

inkvarterades på en stor stallvind,

några Grpf. hade turen (däribland

ego) att komma i en stor stuga, i sam-

ma byggnad där löjtnanterna bo.

Hur där i stugan ser ut, är lätt

att tänka sig! Det bästa på hela

dagen var ändå, att sedan i Sale

få tvätta sig vid brunnen och få

torra kläder på sig.

 

M24 – T25 juli. Väcktes 7, 9 fotappell och 10 Ge-

wehrappell. Nu ligga vi en massa

Grpf. i en stor skuggig trädgård och

vila oss. Skulle man få bli här och

ej behöva återvända till Galling. Ef-

ter middagen då vi egen ligga här

ropade Jernström på mig och under-

rättade att han med Bornsdorff och

mig samt två grupper skall gå i

första staffeln (linjen) vid angrep-

pet. Detaljer vet man ej ännu. Några

andra Grpf. blev också av sina Zug-

führer bestämda till första linjen.

 

---------------------------------------------------

Någon timme senare fick vi höra föl-

jande: Ryssarnas huvudlinje är på

5 km avstånd från tyskarna. En

rysk ”Vorgeschehene Stellung”x) ligger

på en 900 m avstånd från tyskarna.

Vi skola tillsammans meg [med] Jäg 1 (ersatz)

storma denna förpostställning

samt sedan gå ungefär 1 km in i

skogen, medan andra staffeln

förstör ryssarnas förskansningar.

Därpå skola alla draga sig till-

baka. Man vet ej alls huru stark

ryssarnas förpostställning är. I

främre staffeln kommer II, III och I

kompanier, samt Savonius med Jaa-

tinen, Mandelin med Forsman samt

Jernström med Bonsdorff och mig.

4 ¼ ryckte kompaniet sjungande ut. I min

grupp hade jag 7 man: Andersson, Berg-

man, Ekvall, Bergström, Mottonen, Ainas-

oja och Vanninen. Vi marscherade genom

Eckendorf västerut några kilometer

till Schule Eckendorf, där första kom-

paniet låg. Efter ett kort uppehåll

fortsatte vi tillsammans söderut

omkring höjden, genom Ole, över åkrar

och ängar, nedtrampade sädesfält,

gjorde en lång krok söderut och an-

lände 9-tiden till huvudförbands-

platsen Rekke. Här fick vi vila. Det

x) som tyskarna i tiderna byggt [?]

------------------------------------------------------

delades ut ”Drahtscheren” åt pionierer-

na och handgranater åt jägarna.

Precis kl 11 marscherade vi ut. Min

grupp fördelades på II Zuget (I komp.)

och själv fick jag orden att följa med

Zugets löjtnant. Efter en halv tim-

me anlände vi till tyskarnas linja

vid Ziul och marscherade sedan

ungefär en kilometer norrut till

Schmarden längs vägen som går

strax bakom skyttegraven. Ryssarnas

förpoststellning går omkring skogs-

halvön i hästskoform och klyves

av landsvägen Eckendorf – Schmar-

den – Schlok. Till höger om chaus-

sien angripa Jäg 1 och pioniererna,

till vänster truppen från L.J. K 28

(L.J. B. 29) Jäg 1 ha i främs-

ta linjen II komp (2 Zug) III komp (3 Zug)

och I komp (2 Zug). Varje kompani har

en utsträckning av ungefär 200 m.

IV K. är bakom högra

flygeln i reserv.

----------------------------------------------------------------------------------

Jag uppfattade läget enligt skissen jag

nitat. Trupperna fördes igenom tagg-

tråden på flere ställen löjtnanten

med mig sökte upp, ty landstorma-

rena hade ej en aning om, var öpp-

ningarna var belägna. Sedan fick

jag luffa med löjtnanten överallt

för att se att skyttelinjen blev ord-

nad och åt alla inpräntades: ”An-

schluss links” och parollen ”Achen”.

Vi hade kanske kommt några 100-m framåt,

då det plötsligt föll några 10-tal skott

på vänstra flygeln vid chausseén. Framåt

bara, men några ögonblick senare bra-

kade lös en häftig gevärseld längs hela

linjen, och kulorna vislade omkring oss. Rys-

sarna skjöts som besatta. Tidigare har

jag ju varit med om ”Trommelfeuer”, men

lägg därtill en djävulsk maskingevärs och

infanterield. Det är omöjligt att beskri-

va det. ”Auf marsch, marsch”, ned på

magen i vattnet, överallt blixtrade

schrappneller, där 3-4 man tidigare sprun-

git, var nu ett stort granathål, ku-

lorna formliga tjöta förbi en och här

och där gjorde en en kullerbytta och

blev liggande. Vorwärts, vorwärts! Då vi

närmade oss ryssarnas ställning, öpp-

nade vi eld och trängde med hurra

in i deras gravar, genom handgranatreg-

-----------------------------------------------------

net. Några ögonblick tidigare hade

ryssarna lämnat dem och beskjuts

oss nu från skogsbrynet en 200 m läng-

re borta. Vorwärts, vorwäts, och nästan

dödströtte följde vi efter och trängde

in i den sumpiga, becksvarta skogen.

Jag kröp ett stycke längre in, för att

fastställa ryssarnas nya ställning.

Den känna tyskarna ej alls till en

utbyggd ställning på en 500 m. av-

stånd från skogsbrynet. Men nu var

det kusligt ensamma i skogen. Kula-

na ??? omkring en, stora trädstam-

mar fölls omkull, träffade av gra-

nater och på fältet syntes blixt vid-

blixt av schrappnellen. Då jag åter-

vände, höll jag naturligtvis på att

bli nedskjuten av tyskarna, vilka

under tiden dragit sig ut från sko-

gen. Efter en tid kom det befel [befäl]

att draga sig tillbaks. En stor del

av tyskarna var fega, och det dröjde

ej länge, förrän alla var försvun-

na, med några undantag, och de så-

rade ropade förgäves på hjälp. Alla

finnar däremot hjälpte sårade bort

och ofta såg man bårar, ??? av

endast finnar. 2-tiden var man inom

egna linjen igen. Artillerielden fortgick

alltännu med samma häftighet, och

------------------------------------------------------

ryssarna skjöta alldeles utmärkt. Flere

granater slogs in i graverna och ”Unter

standen” och spridde förödelse. Men

det var man redan så van vid. Små-

ningom minskades elden och jag bör-

jade med Jernström taga reda på

våra pojken. Resultatet: Kinnunen, sjöman-

nen från mitt första ”Korporalschaft”, död,

Fält (kocken) vermisst samt sårade:

1) Takkula (kula i vänstra låret) 2) Kok-

kila (ett finger borta) 3) Lindekvist

(högra skuldran) 4) Bergström, en av

mina bäst och duktigaste, (skott i

ryggen, vid återtåget) 5) Saario (ba-

jonettsår på i kinden) 6) Tenhunen

(halvgalen) 7) Kunttu 8) Andersson

(ett finger genomskjutet. Det var

han som tog den första fången. Det

bars hela tiden döde och sårade och

några sanitärer vara t. o. m. ännu

ute på fälten. Inalles fanns det

då vi lämnade ”Stellungen” en 10 döda

och närmare 100 sårade. Fångar hade

tagits 16. Ungefär 5-tiden marsche-

rade vi bort. Kymmeli, Weidermann, Ha-

rald och ego med Takkula på en

bår som jag helt hastigt slagit ihop.

Vi måste återvända samma långa

väg och anlände 8-tiden till Sale

så trötta, att varje del på kroppen

------------------------------------------------

värkte. Med Harald fortsatte jag

ännu med till ån och kallt

vatten piggade upp en igen. Dessu-

tom hade Vickström anskaffat

vin och några flaska per man

smakade nog. Hungrig var man ej.

Hela dagen sov man. På aftonen

vara alla uppe, en eld brann mitt

på gården, det sjöns och spelades,

dansades och [?] och en berätta-

de sina upplevelser. Basse sam-

mankallade kompaniet och tac-

kade oss. Vi hade gjort vår sak

bra. Samtidigt framförde han

alla officerarnas (jägare) samt

generalleutnant v. Wynekens tack.

Alla hade de beundrat oss. Då

vi stormade, förde vi samtidigt

telefon med oss och Basse vän-

tade otåligt att få höra något

om oss. Den första ”Meldungen” in-

nehöll att pioniererna hela tiden

[?] främst, andra likaså [?].

Basse berättade själv, att han

höll på att falla och sitta. En

av officerarna hade måst hålla

några pionieren fast, för att de

ej skulle gå för långt medan

han använde käpp för att driva

några fega tyskar framåt.

----------------------------------------------

Men man måst komma ihåg att

det ej var gamla aktiva tyska trup-

per. Särskilt bleva vi tackade för

att ha hjälpt sårade tyskar i

 

O. 26 juli. Kl. 7 Gewehrreinigung och senare

appell med stormutrustning. Resten

av dagen vilade man sig. Jaatinen

??? till Tuckum med några

man, för att begrava Kinnunen.

På aftonen skämt, sång och musik.

Det var en härlig dag. Skulle

vi få stanna här en tid. En

sådan trakt! Torrt och vackert, all-

deles som man vara hemma på lan-

det. Här skall jag ännu nedskriva

det brigade befel, Basse i går läste upp.

 

Verst. 29 gem. Landw. Brigade                          St. G, den 25.7.16

Ia Nr 921/16

Brigade-Befehl

1) Allen Mannschaften bekannt zu gehen:

in der nacht vom 24/25 VII, führte ein

von I/L.R.28, Res. Jäger 1, 2) Res. Pion. Btl 34

und Pionier-Kompanie Jäger 27 mit

wirkungsvollsten Unterstützung durch

unsere Artillerie ausgeführter forsch

-------------------------------------------------------------------

Vorstors zum vollen gewallten Er-

gebnis. – Führer und Truppe spreche

ich meine beste Anerkenung aus.

Gefangene Russen: 1 Uoff., 15 Mann

Regt 440. – Feind hat schwere Verluste.

2) –  –  –

3) –  –  –  –  –  –

                             Wyneken

                             Generalleutnant

T. d. K.

         X (olärdigt)

Hauptmann u. Adjutant

                             _____

I tidningarna fanns följande:

Deutscher Heeresberich

Grosses Hauptquartin 26. Juli

                             Amtlich.

Östlicher Krigschauplatz

Heeresgruppe des

Generalfeldmarchalls v. Hindenburg

Westlich von Riga drungen Er-

kundungsabteilungen ein russische

Vorstellung ein und Zerstörten sie.

Det var ej mycket.

-----------------------------------------------------------------------