Battle of Schmarden, 25 July 1916
While Jaeger Battalion 27 was stationed on the Misse River front sector, the Engineer Company served as the battalion reserve and participated in field fortification work. In July, the company received an unexpected assignment when it was ordered to support a German battalion in a violent reconnaissance attack. The objective was to destroy an advanced Russian position and fill in its fortifications. According to German practice, the combat mission required the specially trained engineers to be distributed among the assault units, with 2–3 engineers assigned to each Jaeger squad.
At midnight, the attack began. It initially advanced across open terrain without being detected by the enemy, until Russian fire began approximately halfway across the field. The German battalion, reinforced by Finnish Jaegers, attacked in two waves. The first wave was intended to drive the enemy out of the forward position, while the second wave was tasked with destroying it.
The attack succeeded largely according to plan and the mission was completed. However, some units advanced rapidly and moved too close to the Russians’ main defensive line, where they encountered not only enemy fire but also the effects of their own artillery and mortar fire. Following the commands of “Kehrt marsch”, the troops withdrew in good order back to their own positions, bringing with them the wounded and prisoners they had captured, including a considerable number taken by the Finns.
At dawn, medics collected the wounded and fallen, among whom was also one Jaeger, the sailor Paavo Heikki Kinnunen from Rääkkylä. It was also discovered that Jaeger Matti Jaakko Fält was missing. Wounded and having lost one of his eyes to a rifle bullet, he wandered for three days in no man’s land and on the enemy side before finding his way back to his own lines. Fält was awarded the Iron Cross for his actions but died a year later in a military hospital in Hanover. In addition to Fält, nine other Jaegers were wounded.
Unio Sarlin's diary July 23, 1916–July 26, 1916
On the left the English translation and on the right the original text in Swedish.
Sun July 23.
Up at ½ 5 and at ¼ 8 the company stood
ready to depart. Of course
[Captain] Just came. Regretted that he couldn't
come along and urged us
to carry out our duty well. Then we marched
away. It was cloudy, so
the sun did not scorch, but
it was hot enough otherwise, so that was sufficient.
We are unaccustomed to the gear again.
After an hour we could have
thrown our clothes off.
At Sahlen there was a major who had a few
words to say to us. Show that you are
Finns, brave Finns,
three cheers for Finland.
At ½ 12 we arrived at Ranken,
where the road and the railway intersect,
in the rain and soaked to the skin
from earlier showers.
After half an hour we got good
soup from the field kitchen. (In addition
we had with us supply,
cargo, and close-combat equipment wagons.) But
hardly had III platoon received their food
before the train arrived and we had to
get ready for departure. There we naturally
had to wait an endlessly long time until
----------------------------------------------------------------
places were assigned and we boarded the cars.
But the men took it calmly
and moved forward carefully,
so as not to spill the soup.
Finally we were inside the train
with a hellish pack
and ate. The food tasted
naturally incredibly good.
Pity only that empty [space?]
there was hardly any. But that is
a small thing for a soldier – especially
when after a good dinner
one lights a cigarette. Bäckman found
an empty compartment, where I immediately
moved with Paulig, and now we sit
here, chat and smoke and wait
for the train to move on. We are
now namely in Mitau, where we arrived
at ½ 2. At the station
we eat and drink.
From the train crew I heard that the train
goes to Schlampen, which is between Mitau
and Tuckum. Presumably we are headed there. At 3 o'clock
onwards towards Tuckum. Around ½ 6
we stopped in Schlampen and continued
after a short break without tornisters
along the roads towards the north.
Pleasant countryside compared to
the wetlands in Galling. At Olen
we had a long coffee break, during which
----------------------------------------------------
I got to sit on a granite boulder. It was
somewhat strange. Meanwhile our
tornisters arrived by horse transport and
we had to carry them ourselves further on.
Around 9 o'clock we finally arrived
via Eckendorf to Sale, and there
we spent the night. The whole company
was billeted in a large stable loft.
Some squad leaders (including
me) were lucky to get into a large cottage,
the same building where the lieutenants lived.
What it looked like in the cottage is easy
to imagine! The best part of the whole
day, however, was in Sale
getting to wash up at the well and get
dry clothes on.
Mon July 24–Tue July 25. Wake-up at 7 o'clock, at 9 o'clock foot inspection and at 10 o'clock
rifle inspection. Now we lie
(the squad leaders) in a large shady garden and
rested. If only we could stay here
and not have to return to Galling.
After noon, when we were here again,
Jernström shouted to me and
announced that he is going with Bonsdorff
and me as well as two squads
to the front line for an attack.
Details were not yet known. Some
other squad leaders also received orders from the platoon
leader to the front line.
-------------------------------------------------
Some time later we got to hear
the following: the Russians' main line is
5 km away from the Germans. The Russians'
”advanced position”x) is
900 m away from the Germans.
We would attack together with Jäg 1 (replacement troop)
to that outpost position
and then advance about a kilometer
into the forest, while other troops
destroy the Russians' positions.
Then everyone would withdraw
back. But it is not known how strong
the Russians' outpost position is.
In the foremost troops come II, III and I
company as well as Savonius with Jaatinen,
Mandelin with Forsman and
Jernström with Bonsdorff and me.
At 4 ¼ the company set off singing. In my
squad there were 7 men: Andersson, Bergman,
Ekvall, Bergström, Mottonen, Ainasoja
and Vanninen. We marched
via Eckendorf towards the west a few kilometers
to Schule Eckendorf, where the first
company was. After a short break
we continued together to the south
bypassing the ridge, via Olen, over fields
and meadows, trampling grain fields,
made a long detour south and
arrived around 9 o'clock at the main dressing
station in Rekke. Here we got to rest.
x) which the Germans had built earlier
----------------------------------------------------
Wire cutters were handed out to the engineers
and hand grenades to the jaegers.
At exactly 11 [23] we marched again. My
squad was assigned to II Platoon (I Company)
and I myself received orders to follow
the platoon lieutenant. After half an hour
we came to the German line
at Zirul and then marched
about a kilometer north
to Schmarden along the road that ran
directly behind the trench. The Russians'
outpost position was located around a woodland point
in a horseshoe shape and it was bisected by
the road Eckendorf – Schmarden –
Schlok. To the right
of the road Jäg 1 and the engineers attacked,
to the left troops from L.J.K 28
(from L.J. B. 29). Jäg 1 had in the front
line I company (2 platoons), III company (3 platoons)
and I company (2 platoons). Each company's
area was about 200 meters.
IV company is behind the right
wing in reserve.
------------------------------------------------------------------
I made a map sketch of the situation.
The troops were guided through
the barbed wire at several spots found by the lieutenant
and me, since
the Landsturm troops had no idea
where the gaps were. Then I got to
go around with the lieutenant everywhere
checking that the firing line was
in order and everyone was emphasized:
”connection to the left” and the password ”Achen”.
We had advanced perhaps 100 meters,
when suddenly about a dozen shells dropped
to the left flank next to the road. Onwards
nevertheless, but a few moments later
heavy rifle fire broke out across the entire width
of the line, and bullets whizzed around us.
The Russians fired like possessed. I have previously
indeed been in a drumfire, but
now in addition a hellish fire from machine guns
and infantry. It is impossible
to describe. ”Double time, double time”, down
on the belly into the water, everywhere exploded
shrapnel, where 3-4 men earlier
ran, was now a large shell crater,
bullets literally howled past and
here and there someone did a somersault and
remained lying down. Onwards, onwards! When
we approached the Russians' positions,
we opened fire and rushed cheering
into their trenches through a hail of hand grenades.
---------------------------------------------------------------
A moment earlier the
Russians had left their positions and were shooting at
us now from the edge of the forest 200 meters
away. Onwards, onwards! And nearly
dead tired we followed behind and penetrated
into the swampy, pitch-black forest.
I crawled a bit further
to find out about the Russians' new position.
The Germans did not know the
fortification that was located 500 m
from the edge of the forest. But now it was
eerie to be alone in the forest.
Bullets whined around, large tree trunks
toppled over in the shellfire,
and in the field flashed
shrapnel fire. When I returned,
I was naturally close
to being shot by the Germans. They
had in the meantime withdrawn
from the forest. After a short while came the order
to withdraw back. A large part
of the Germans were cowardly, and it didn't take
long before they had all vanished
with a few exceptions. And
the wounded called in vain for help. All
the Finns, on the other hand, helped the wounded away
and often one saw stretchers being carried
only by Finns. Around 2 o'clock we were back
at our own lines. The artillery fire continued
still with the same force, and
---------------------------------------------------
the Russians indeed fired well. Several
shells fell into trenches and shelters
spreading destruction. But
we were already used to it. Slowly
the firing decreased and I began
with Jernström to inquire about
our boys. Result: Kinnunen, a sailor
from my first ”corporal section” dead,
Fält (cook) missing, and wounded:
1) Takkula (bullet in the left thigh), 2)
Kokkila (finger off), 3) Lindekvist
(right shoulder), 4) Bergström, one
of my best and most capable men (shot
in the back while withdrawing), 5) Saario
(bayonet wound in the cheek), 6) Tenhunen
(half-crazy), 7) Kunttu, 8) Andersson
(finger shot split). He had
taken the first prisoner.
All the time fallen and wounded were being carried, and
some medics were even still
on the battlefield. In total there were found
as we left the positions 10 fallen
and nearly 100 wounded. Prisoners had
been taken 16. Around 5 o'clock we marched
away. Kymmeli, Weidermann,
Harald and I carrying Takkula
on a stretcher that I quickly put together.
We had to return the same long
route, and arrived around 8 o'clock at Sale
so tired that the whole body
---------------------------------------------------
ached. With Harald I continued
further to the river and the cold
water refreshed us again. Besides
Vickström had procured
wine and a few bottles per man
tasted good. We were not hungry.
Slept the whole day. In the evening
we were all up, a campfire burned
in the middle of the yard, sang and played,
danced and [?] and someone told
about their experiences. [Lieutenant] Basse
called the company together and
thanked us. We had handled our duty
well. At the same time he expressed
the thanks of all officers (jaegers) as well as
Lieutenant General v. Wyneken.
Everyone had admired us. When
we attacked, we carried at the same time
a telephone with us and [Lieutenant] Basse
waited impatiently to hear from us.
The first message reported
that the engineers were all the time
moving [?] furthest ahead, the second message the same.
Basse himself told that he
had to sit down.
An officer had been forced to hold back
some engineers so they wouldn't
advance too far, whereas
a stick he had used to drive
a few German cowards forward.
But one must remember that
the Germans were not old active troops.
We received particular praise for
having helped the German wounded
Wed July 26. At 7 o'clock rifle cleaning and later
inspection in battle gear.
Rest of the day was spent resting. Jaatinen
[went] to Tuckum with a few men
to bury Kinnunen.
In the evening merrymaking, singing and music.
It was a nice day. If only we could
stay here for a little while.
What countryside! Dry and beautiful,
just like at home in the country.
I will write here further
the brigade order that Basse read out.
Verst. 29 gem. Landw. Brigade St. G, den 25.7.16
Ia Nr 921/16
Brigade Order
1) To be made known to all troops:
During the night of 24/25 July, a
I/L.R.28, Res. Jäger 1, 2) Res. Pion. Btl 34
and the Engineer Company of Jaeger Battalion 27
with the highly effective support of our artillery
carried out a determined action
-----------------------------------------------------------------
to a complete and successful result.
I express my highest appreciation to the commanders and troops.
Captured Russians: 1 NCO, 15 enlisted men.
The enemy suffered heavy losses.
2) – – –
3) – – – – – –
Wyneken
Generalleutnant
T. d. K.
X (unclear)
Hauptmann u. Adjutant
_____
The newspapers contained the following:
Deutscher Heeresberich
Grosses Hauptquartin 26. Juli
Amtlich.
Östlicher Krigschauplitz
Heeresgruppe des
Generalfeldmarchalls v. Hindenburg
West of Riga, a reconnaissance
detachment penetrated Russian
positions and destroyed them.
It was not much.
--------------------------------------------------------------------
23 juli
½ 5 upp och ¼ 8 stod kompaniet
färdigt att rycka ut. Naturligtvis
kom Just, beklagade sig att han ej kunde
komma med samt uppmanade oss att
göra vår sak bra. Därpå marscherade
vi av. Det var mulet så man ej
blev (?) alldeles stekt av solen, men
hett hade man nog så det förslog.
Man är ju ovan vid packning igen.
Efter en timme skulle man ha
kunnat vrida av kläderna. Vid
Sahle stad majoren och hade några
ord att säga oss. Visa att ni äre
finnar, tappra finnar, hast höjde
ett trefalldigt leve för Finland.
½ 12 anlände vi till Ranke, den punkt
där chausseén skäres an järnvägs-
linjen, i regn och genomblötta av
några tidigare försvanliga skurar.
Efter ½ timme fick vi en härdig
soppa från fältköket. (Dessutom
ha vi med oss Lebensmittel, Pack-
och Nahkampfmittelwagen.) Men
knappt hade III Zuget fått mat,
förrän tåget kom och vi måste
sätta oss i rörelse. Där fick man na-
turligtvis vänta oändligt länge tills
-------------------------------------------------------
platsen bestämts och vagnarna fåtts
upp. Men man tog saken med jämn
mod och rörde sig försiktigt fram-
åt för att ej spilla ut maten.
Slutligen var man inne, fick
den infernaliska packningen av
sig och åt. Det smakade natur-
ligtvis alldeles otroligt bra. Ska-
da bara att man knappt har
en tom ??? på sig. Men det är
en småsak för en soldat, i synnerhet
när man efter en god middag
tänder en cigarr. Bäckman upptäckte
en tom avdelning, dit jag strax flyt-
tade med Paulig och nu sitta vi
här, språka och röka samt vänta
att tåget skall gå vidare. Vi äre
nämligen nu i Mitau, dit vi kom
½ 2 tiden. På stationen ska vi försett
oss med mat och dryck. Av en ???
tågpersonalen fick jag höra, att tåget
går till Schlampen, mellan Mitau
och Tuckum. Troligtvis skola vi dit. Kl 3
vidare mot Tuckum. ½ 6 tiden stan-
nade vi i Schlampen och fortsätte ef-
ter en kort paus, utan tornister, längs
chausséen och landsväg norrut.
Härliga trakten jämförda med
sumperna i Galling. Vid Ole hade
vi en länge kaffepaus, där jag
--------------------------------------------------------
fick sitta på en gråstenshäll. Det var
något ovanligt. Under tiden anlände
våra tornister med hästar och vi
måste sedan själv bära dem vidare.
9-tiden anlände vi slutligen till
Sale, genom Eckendorf och där
??? vi over natten. Hela kompaniet
inkvarterades på en stor stallvind,
några Grpf. hade turen (däribland
ego) att komma i en stor stuga, i sam-
ma byggnad där löjtnanterna bo.
Hur där i stugan ser ut, är lätt
att tänka sig! Det bästa på hela
dagen var ändå, att sedan i Sale
få tvätta sig vid brunnen och få
torra kläder på sig.
M24 – T25 juli. Väcktes 7, 9 fotappell och 10 Ge-
wehrappell. Nu ligga vi en massa
Grpf. i en stor skuggig trädgård och
vila oss. Skulle man få bli här och
ej behöva återvända till Galling. Ef-
ter middagen då vi egen ligga här
ropade Jernström på mig och under-
rättade att han med Bornsdorff och
mig samt två grupper skall gå i
första staffeln (linjen) vid angrep-
pet. Detaljer vet man ej ännu. Några
andra Grpf. blev också av sina Zug-
führer bestämda till första linjen.
---------------------------------------------------
Någon timme senare fick vi höra föl-
jande: Ryssarnas huvudlinje är på
5 km avstånd från tyskarna. En
rysk ”Vorgeschehene Stellung”x) ligger
på en 900 m avstånd från tyskarna.
Vi skola tillsammans meg [med] Jäg 1 (ersatz)
storma denna förpostställning
samt sedan gå ungefär 1 km in i
skogen, medan andra staffeln
förstör ryssarnas förskansningar.
Därpå skola alla draga sig till-
baka. Man vet ej alls huru stark
ryssarnas förpostställning är. I
främre staffeln kommer II, III och I
kompanier, samt Savonius med Jaa-
tinen, Mandelin med Forsman samt
Jernström med Bonsdorff och mig.
4 ¼ ryckte kompaniet sjungande ut. I min
grupp hade jag 7 man: Andersson, Berg-
man, Ekvall, Bergström, Mottonen, Ainas-
oja och Vanninen. Vi marscherade genom
Eckendorf västerut några kilometer
till Schule Eckendorf, där första kom-
paniet låg. Efter ett kort uppehåll
fortsatte vi tillsammans söderut
omkring höjden, genom Ole, över åkrar
och ängar, nedtrampade sädesfält,
gjorde en lång krok söderut och an-
lände 9-tiden till huvudförbands-
platsen Rekke. Här fick vi vila. Det
x) som tyskarna i tiderna byggt [?]
------------------------------------------------------
delades ut ”Drahtscheren” åt pionierer-
na och handgranater åt jägarna.
Precis kl 11 marscherade vi ut. Min
grupp fördelades på II Zuget (I komp.)
och själv fick jag orden att följa med
Zugets löjtnant. Efter en halv tim-
me anlände vi till tyskarnas linja
vid Ziul och marscherade sedan
ungefär en kilometer norrut till
Schmarden längs vägen som går
strax bakom skyttegraven. Ryssarnas
förpoststellning går omkring skogs-
halvön i hästskoform och klyves
av landsvägen Eckendorf – Schmar-
den – Schlok. Till höger om chaus-
sien angripa Jäg 1 och pioniererna,
till vänster truppen från L.J. K 28
(L.J. B. 29) Jäg 1 ha i främs-
ta linjen II komp (2 Zug) III komp (3 Zug)
och I komp (2 Zug). Varje kompani har
en utsträckning av ungefär 200 m.
IV K. är bakom högra
flygeln i reserv.
----------------------------------------------------------------------------------
Jag uppfattade läget enligt skissen jag
nitat. Trupperna fördes igenom tagg-
tråden på flere ställen löjtnanten
med mig sökte upp, ty landstorma-
rena hade ej en aning om, var öpp-
ningarna var belägna. Sedan fick
jag luffa med löjtnanten överallt
för att se att skyttelinjen blev ord-
nad och åt alla inpräntades: ”An-
schluss links” och parollen ”Achen”.
Vi hade kanske kommt några 100-m framåt,
då det plötsligt föll några 10-tal skott
på vänstra flygeln vid chausseén. Framåt
bara, men några ögonblick senare bra-
kade lös en häftig gevärseld längs hela
linjen, och kulorna vislade omkring oss. Rys-
sarna skjöts som besatta. Tidigare har
jag ju varit med om ”Trommelfeuer”, men
lägg därtill en djävulsk maskingevärs och
infanterield. Det är omöjligt att beskri-
va det. ”Auf marsch, marsch”, ned på
magen i vattnet, överallt blixtrade
schrappneller, där 3-4 man tidigare sprun-
git, var nu ett stort granathål, ku-
lorna formliga tjöta förbi en och här
och där gjorde en en kullerbytta och
blev liggande. Vorwärts, vorwärts! Då vi
närmade oss ryssarnas ställning, öpp-
nade vi eld och trängde med hurra
in i deras gravar, genom handgranatreg-
-----------------------------------------------------
net. Några ögonblick tidigare hade
ryssarna lämnat dem och beskjuts
oss nu från skogsbrynet en 200 m läng-
re borta. Vorwärts, vorwäts, och nästan
dödströtte följde vi efter och trängde
in i den sumpiga, becksvarta skogen.
Jag kröp ett stycke längre in, för att
fastställa ryssarnas nya ställning.
Den känna tyskarna ej alls till en
utbyggd ställning på en 500 m. av-
stånd från skogsbrynet. Men nu var
det kusligt ensamma i skogen. Kula-
na ??? omkring en, stora trädstam-
mar fölls omkull, träffade av gra-
nater och på fältet syntes blixt vid-
blixt av schrappnellen. Då jag åter-
vände, höll jag naturligtvis på att
bli nedskjuten av tyskarna, vilka
under tiden dragit sig ut från sko-
gen. Efter en tid kom det befel [befäl]
att draga sig tillbaks. En stor del
av tyskarna var fega, och det dröjde
ej länge, förrän alla var försvun-
na, med några undantag, och de så-
rade ropade förgäves på hjälp. Alla
finnar däremot hjälpte sårade bort
och ofta såg man bårar, ??? av
endast finnar. 2-tiden var man inom
egna linjen igen. Artillerielden fortgick
alltännu med samma häftighet, och
------------------------------------------------------
ryssarna skjöta alldeles utmärkt. Flere
granater slogs in i graverna och ”Unter
standen” och spridde förödelse. Men
det var man redan så van vid. Små-
ningom minskades elden och jag bör-
jade med Jernström taga reda på
våra pojken. Resultatet: Kinnunen, sjöman-
nen från mitt första ”Korporalschaft”, död,
Fält (kocken) vermisst samt sårade:
1) Takkula (kula i vänstra låret) 2) Kok-
kila (ett finger borta) 3) Lindekvist
(högra skuldran) 4) Bergström, en av
mina bäst och duktigaste, (skott i
ryggen, vid återtåget) 5) Saario (ba-
jonettsår på i kinden) 6) Tenhunen
(halvgalen) 7) Kunttu 8) Andersson
(ett finger genomskjutet. Det var
han som tog den första fången. Det
bars hela tiden döde och sårade och
några sanitärer vara t. o. m. ännu
ute på fälten. Inalles fanns det
då vi lämnade ”Stellungen” en 10 döda
och närmare 100 sårade. Fångar hade
tagits 16. Ungefär 5-tiden marsche-
rade vi bort. Kymmeli, Weidermann, Ha-
rald och ego med Takkula på en
bår som jag helt hastigt slagit ihop.
Vi måste återvända samma långa
väg och anlände 8-tiden till Sale
så trötta, att varje del på kroppen
------------------------------------------------
värkte. Med Harald fortsatte jag
ännu med till ån och kallt
vatten piggade upp en igen. Dessu-
tom hade Vickström anskaffat
vin och några flaska per man
smakade nog. Hungrig var man ej.
Hela dagen sov man. På aftonen
vara alla uppe, en eld brann mitt
på gården, det sjöns och spelades,
dansades och [?] och en berätta-
de sina upplevelser. Basse sam-
mankallade kompaniet och tac-
kade oss. Vi hade gjort vår sak
bra. Samtidigt framförde han
alla officerarnas (jägare) samt
generalleutnant v. Wynekens tack.
Alla hade de beundrat oss. Då
vi stormade, förde vi samtidigt
telefon med oss och Basse vän-
tade otåligt att få höra något
om oss. Den första ”Meldungen” in-
nehöll att pioniererna hela tiden
[?] främst, andra likaså [?].
Basse berättade själv, att han
höll på att falla och sitta. En
av officerarna hade måst hålla
några pionieren fast, för att de
ej skulle gå för långt medan
han använde käpp för att driva
några fega tyskar framåt.
----------------------------------------------
Men man måst komma ihåg att
det ej var gamla aktiva tyska trup-
per. Särskilt bleva vi tackade för
att ha hjälpt sårade tyskar i
O. 26 juli. Kl. 7 Gewehrreinigung och senare
appell med stormutrustning. Resten
av dagen vilade man sig. Jaatinen
??? till Tuckum med några
man, för att begrava Kinnunen.
På aftonen skämt, sång och musik.
Det var en härlig dag. Skulle
vi få stanna här en tid. En
sådan trakt! Torrt och vackert, all-
deles som man vara hemma på lan-
det. Här skall jag ännu nedskriva
det brigade befel, Basse i går läste upp.
Verst. 29 gem. Landw. Brigade St. G, den 25.7.16
Ia Nr 921/16
Brigade-Befehl
1) Allen Mannschaften bekannt zu gehen:
in der nacht vom 24/25 VII, führte ein
von I/L.R.28, Res. Jäger 1, 2) Res. Pion. Btl 34
und Pionier-Kompanie Jäger 27 mit
wirkungsvollsten Unterstützung durch
unsere Artillerie ausgeführter forsch
-------------------------------------------------------------------
Vorstors zum vollen gewallten Er-
gebnis. – Führer und Truppe spreche
ich meine beste Anerkenung aus.
Gefangene Russen: 1 Uoff., 15 Mann
Regt 440. – Feind hat schwere Verluste.
2) – – –
3) – – – – – –
Wyneken
Generalleutnant
T. d. K.
X (olärdigt)
Hauptmann u. Adjutant
_____
I tidningarna fanns följande:
Deutscher Heeresberich
Grosses Hauptquartin 26. Juli
Amtlich.
Östlicher Krigschauplatz
Heeresgruppe des
Generalfeldmarchalls v. Hindenburg
Westlich von Riga drungen Er-
kundungsabteilungen ein russische
Vorstellung ein und Zerstörten sie.
Det var ej mycket.
-----------------------------------------------------------------------